jag var så levande
jag flög

jag tävlade med fåglarna i skyn
jag gjorde så att gräset ven

mitt skratt ekade
i bergens klippor

alla såg mig
hörde mig
kände mig

men när jag föll
glömde alla vad vinden bar med sig

jag vill vara som hon där
som står i rampljuset
som har självförtroende som räcker åt alla

jag vill vara som hon där som faktiskt har vänner
och som känner dom flesta
och som då har någon att berätta saker för

men jag har aldrig stått i något rampljus
för alltid fanns det någon annan som var bättre
och mitt såkallade självförtroende har alltid vart på botten

som liten flicka så var vänner ett faktum
nu som äldre så önskar jag bara
att jag hade någon intill mig som förstod vad jag pratar om

jag vill vara snygg
med sådär pinnsmala ben

jag vill vara hon
som den populära är avundsjuk på

jag vill vara omtyckt
men knappast populär

för populär är som du
och du är bara skit

Flickan är ju borta,
men hon satt där igår.
Dom alla sig frågar,
men ingen förstår.

Ingen ville laga,
ett hjärta som krossats.
Hon var aldrig lycklig,
Men ville gärna låtsas.

Våran värld gick vidare,
medans flickans sa stopp.
Alla deras kommentarer,
flickans liv blev ett upplopp.

Orden dom tyckte var på skoj,
tärde flickans själ i delar.
En vän var allt hon ville ha,
men alla henne bara spelar.

Flickans fula kropp,
flickans äckliga hår.
Hennes hemska ansikte,
inget underbart någonsin når.

På henne dom satte en stämpel,
dom tyckte hon vad ful.
Flickan tog sitt eget liv,
för det dom ansåg vara kul.