Igår efter skolan kom mamma och pappa in till nykp. Dom drog med mig till massa idiotiska ställen, men jag hade roligt, och släpade med mamma in på H&M ^^
Nya leopardleggings, svarta leggings, bikini och jeansshorts 8D
och nya skor (y)
eheheheh xD menmen. Idag har jag tråkat. Mamma och pappa började bråka om något idiotiskt, och stod bara och skrek åt varandra, så jag gjorde som Kim, och drog ut på promenad ^^
Gick till kattberget, men nu går det inge bra längre. Det har börjat komma folk dit, och då blir jag inte ensam på samma sätt >>
Jaja. Intresseklubben antecknar, you know.

I love yah, bitchez<3

Jag vill prata ut om mina problem,
men jag vågar inte.
Du har dina egna och kan säkert inte trösta mig nu.
Mitt hjärta är brustet på nytt,
rakbladen har blivit mitt sätt att läka

I bleed just to know i'm alive...

I månskenet dansar vi
vår aldeles egna dans.Vi snurrar
runt, runt och för varje steg
vi tar så går det
allt fortare.

(vi
dansar
för
att
finna
kärleken)

Jag vet att det är
meningslöst att dansa
runt,runt
men jag kan inte sluta.
För om jag skulle
sluta så
skulle jag falla ännu en
gång och denna gångens
å skullejag bli kvar
i mörkret helt ensam.

(det
är
det
sista
jag
vill)

Det rosa
armbandet som du gav till mig sitter
så hårt att det har börjat
att bildas sår, som snart
kommer att öppna sig.

(Men
jag
är
van,
du
har
redan
gjort
många
sår
på
mig)

Jag fortsätter
att dansa den
vilda dansen

(för
jag
vill
intef
alla
igen)

Ditt hårda grep om mina händer
har börjat att låssna och
sakta glider jag ur din famn.
Du gör ingenting för att
hålla fast mig,
du bara står där med ditt
socker söta leende
medans du ser mig falla
mot mörkret.

(Du
sa
att
det
skulle
vara
vi
föralltid,
men
det
var
tydligen
också
en
lögn)

Innan du gick så gav du mig din själ,
du sa att du snart skulle komma tillbaka
men medan du var borta så skulle jag ta hand om den.

Jag lovade att göra mitt bästa,
att jag skulle hålla den kvar tills du var hos mig igen.

(Du visste redan då vad som skulle hända)

Nu en evighet senare är du fortfarande inte tillbaka
och mina armar orkar inte längre,
kraften från din själs vilja att bli fri är för stark.

(Du visste att mitt bästa inte var tillräckligt bra, för att kunna vänta mer än en evighet)

Greppet lossnar allt mer för varje sekund som går,


Själen flyger ut i den svala vårnatten
och i en mörk gränd ligger en livlös flickas kropp.

Jag skrek rakt ut iden tomma natten,
paniken och rädslan
var för stor för att jag
skulle bry mig om
dina tröstande ord.

(För inget, verkligen inget kunde hjälpa mig då)

Du visste inte att jag visste,
du trodde att jag var i säkert förvar,
ovetandes om din plan att lämna mig,
ensam och hjälplös mot den farliga världen.
Du skulle lämna oss för just detta

(Men älskling, om jag skulle varit starkare så
skulle jag sett till att hålla dig kvar,
sagt de tröstande orden som du säger till mig nu.
Men jag måste släppa taget och låta dig falla in i den okända världen,
för jag är inte tillräckligt stark för att hålla dig kvar)

Ser du inte hur tomma ögonen är
när blicken glider över glada saker,
och skrattet ekar mellan de
tjocka väggarna.

Hör du inte de rosslande andetagen
när kylan smeker själarna
som svävar omkring under en
mörkblå natthimmel.

Ser du inte hur de ryggar tillbaka när
rakbladen smeker våra sårade armar
och visar inblickar i trasiga liv.
När leenden pryder våra annars så ledsna läppar.

Ser du inte att de fruktar varje steg
för att de vet att vi blir starkare varje dag.
Att vi bara måste ta oss igenom den
svåraste tiden först.

Jag ska leva tills jag inte orkar mer.
Jag ska dö olycklig.
För jag är inte värd bättre.