Ser du inte hur tomma ögonen är
när blicken glider över glada saker,
och skrattet ekar mellan de
tjocka väggarna.

Hör du inte de rosslande andetagen
när kylan smeker själarna
som svävar omkring under en
mörkblå natthimmel.

Ser du inte hur de ryggar tillbaka när
rakbladen smeker våra sårade armar
och visar inblickar i trasiga liv.
När leenden pryder våra annars så ledsna läppar.

Ser du inte att de fruktar varje steg
för att de vet att vi blir starkare varje dag.
Att vi bara måste ta oss igenom den
svåraste tiden först.