Ska allt bli som förut igen?
Ska varje natt spenderas med minnen och hemlig längtan?
Med tårar som blöter ned kudden.
Ska mina armar bli enda stället jag kan avreagera mig på igen?
Och ska jag få stå ut med fler meningslösa självmordsförsök?
Som aldrig leder någonstans.
onsdag 17 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar