Den som förlåter utan att glömma har aldrig förlåtit.

Mamma, kan du se in i mina ögon och se det du har dödat?
Mamma, kan du hålla om mig och känna kylan du har skapat?
Mamma, kan du lyssna och höra hjärtat som har slutat att slå?

När jag öppnar mina ögon så är det mörker som ofamnar mig.
När jag känner efter är det tomheten som kväver mig.

Jag skulle ge allt mamma, för din kärlek
men tårarna kan inte längre lindra smärtan som du orsakar.

Mamma vi kommer bara att få den här chansen och vi förlorar den.
Du dödar mig, min glädje, mitt hopp och mina drömmar.
Du tar allt jag äger, du säljer min själ och krossar mitt hjärta.

Du gick, jag sprang efter men inte en enda gång vände du dig om.
Hörde du inte hur jag ropade efter dig mamma?
Hörde du inte hur mycket jag behövde dig mamma?
Hörde du inte hur smärtan skar i mig mamma?

Du behöver inte förklara, jag vet att jag inte var anledning nog för att stanna.

Du kommer aldrig tillbaka.
Du har gått för att ej vända åter.
Du har lämnat mig ensam.

Jag glömmer dig aldrig mamma.
Värmen som du en gång skapade brinner fortfarande.

Kärlek förvandlades till hat och jag så ledsen mamma
men jag kommer aldrig förlåta dig, du har förlorat mig.

Om ändå de fina stunderna kunde räcka livet ut..