Jag var hon som blundade för världen och som
Aldrig talade högt om alla demoner under sängen
Drömde drömmar som flög mot stjärnorna men
Klarade inte av att klättra upp för trottoarkanten
Den som inte vågade skrika efter kärleken för
Hon hade slutat tro att det fanns något över för
En sådan som hon, en meningslös individ

Jag var hon som till slut vågade tro men
Blev lämnad varje gång hon vågade visa hur alla
Monster gav sig på henne när andra blundade
Hon som brännde hål i huden för att kunna gråta
För hon orkade egentligen inte leva mer och
Hon vågade aldrig öppna munnen och skrika att
Det enda hon ville nu var att dö

Jag var hon som inte kunde skratta utan alkohol
Och lärde sig att förevigt inte finns
Som dansade bort nätterna till musik hon
Egentligen inte ville höra och hon trodde
Att hon kunde lagas med okända läppar och
Hon som inte visste hur man mår bra igen

Jag är hon som vill tro att det finns någon som älskar
Hon som inte minns hur man öppnar sig för någon
Och har slutat bry sig om vem som får kroppen
Som de sönderslagna delarna av en själ lever i
Hör ångesten skrika hur äcklig hon är och
Hon som tror att det fortfarande finns
En liten bit kvar av den person hon var
Som gjorde henne annorlunda och
Hon som vill vara speciell igen men

Egentligen är hon precis som alla andra


Min favorit <3