Jag ser in i dina tårfyllda ögon och torkar
sakta bort tårarna som faller ner för dina kinder.
Något kallt sluter sig om mitt hjärta.

I alla stunder har vi stöttat varandra.
I alla tider har vi tröstat varandra
men jag vet att inte kommer att räcka denna gången.

Dina ögon har förlorat sin glans.
Din röst har förlorat sitt djup.
Du har förlorat hoppet och jag vet att om du
kollade in mina ögon så skulle du se samma sak som jag ser i dig.

Någonstans på vägen tappade vi modet, hoppet och kärleken.

Jag minns våra barnsliga drömmar om att vi en dag skulle
bli räddade och leva det liv vi alltid önskat oss.
Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss eller hur?

Om lycka och kärlek kunde köpas för pengar så skulle jag slagit
in det i rött papper med en stor rosett på, för det är du värd.

Jag rycker till när jag hör dig säga "jag orkar inte mer"
Du tar min hand i din och kramar hårt, orden behövde inte sägas
för jag visste att tog farväl av mig.

Du började gå men jag sprang efter, tog din hand i min
och sa "hoppar du så hoppar jag".

Jag kände hur marken tog emot och
hur smärtan i mitt hjärta löstes upp.

Våran vänskap varade för evigt, inte ens döden kunde skilja oss åt.