Fåglarna skrek ut min smärta,

tusen gånger om.

Jag bara satt på berget,

och stirrade ut över isen som

täckte det annars så vackra havet.

Döden var bara ett steg bort.

Ett steg, och jag skulle fallit genom isen,

och drunknat med mina sorger.

Ett steg, och jag skulle vara med dig igen, Ezz.

Men jag stannar för er.

Ni som är dumma nog att älska mig,

trots mina sorger <3